Det här blir ett inlägg med mycket text och inte mycket bilder alls. Jag har haft en jobbig period och ville skriva av mig om hur det har känts och vad som hjälpt för att börja ta sig ur det..
Dagen innan tävlingen i Chongqing fick jag en förkylning. Hur trist som helst! Det satte sig i kroppen och påverkade min klättring mycket under tävlingen. Förkylningen satt kvar även efter tävlingen och att sitta på flygplan över 10 timmar gjorde tyvärr inte saken bättre. :/
I onsdags kände jag mig så pass bra att jag bestämde mig för att träna med Anja och känna av kroppen lite. Kul att även Jenny som precis kommit hem från 7 veckor i Font (har för mig att det var så länge) var på plats och körde lite med oss =)
Det var bra träning och skönt att få röra sig igen, men det kändes riktigt tungt!
Jag försökte under träningen fokusera på flash och snabb red point, men det gick inte så bra.
Vid uppvärmningen kändes det bra i kroppen, jag hittade fokus på rätt muskler snabbt och kopplade rörelserna ordentligt. När jag började klättra lätt kändes det också bra, skuldran gjorde som jag ville och höll sig på plats men så fort jag började ta i lite kändes det tomt i armarna och skuldran började "släppa". Jag tappade fokus på bålen och även kroppen började kännas tung.
Vissa träningar känns det väldigt tydligt att jag haft en överbelastning och inte riktigt kommit tillbaka från den, den här träningen var ett sådant tillfälle. En annan faktor som gör det tyngre är förkylningen som skakat till det lite extra i kroppen. Men förhoppningsvis är jag helt frisk nästa helg när vi flyger till Montepiller för andra Världscupen. =)
Efter flera veckors rehab och hård träning för att komma tillbaka blev det här ett riktigt tungt mentalt pass för mig.
Det var jobbigt redan efter första världscupen när jag inte kunde ge allt, och då var det många känslor som hann snurra i huvudet, men det kändes ändå okej.
Efter det här passet kändes många saker väldigt jobbigt och motivationen låg på botten.
Ibland känns det tungt att kämpa för att göra något som man brinner för när flera saker går emot en.
Kroppen som fick för mycket stryk, all rehab som har resulterat i väldigt lite klättring och träning, alla problemen med magen, förbundet som uppenbarligen inte tycker jag har någon chans som tävlingsklättrare, alla pengar som går åt för att kunna åka till tävlingarna (även stress som jag har känt från jobbet finns med..).
Det jag nämnde här var långt ifrån allt som jag gått igenom i huvudet senaste veckan och det har fått mig att må riktigt dåligt...
Att ta en paus, sluta med tävlandet och allting runt är en tanke som har återkommit flera gånger. Men samtidigt så är det ju det här jag vill nu, hur kan jag ge upp något som jag har börjat kämpa så hårt för? Det här är ju något som tar tid..
Jag vet att jag har min familj och många vänner som stöttar det jag gör och jag uppskattar det verkligen!!
Dom är en stor del, om inte den största, till att jag fortsätter och faktiskt orkar fortsätta träna och hålla mig motiverad. Det hjälper otroligt mycket att ha positiva människor runt sig som boostar psyket och ger mer kraft! Jag älskar alla mina vänner och min familj och är så glad för att dom finns i mitt liv!
Även att ha Solna Klätterklubb som stöttar mitt tävlande lite ekonomiskt är otroligt skönt och det känns som att de verkligen vill hjälpa alla oss som tränar med det här!
Efter onsdagens träning med Anja fick jag även en boost av henne! Hon har otroligt positiv inställning till allt, mycket erfarenhet och kunskaper och kan ge bra råd och tips på hur man ska tänka och fokusera om tankarna när man känner sig låg.
Jag vet att man ska tänka på allt det positiva och vända det som känns tungt, men ibland behöver man höra det från någon annan för att kunna se det som är bra!
Så, vad fick jag börja tänka på? En skillnad från tävlingen i Kina och tävlingarna förra året känslan jag hade när jag inte klarade av ett problem.
Förra året kändes det för hårt, greppen var för små, movet var för hårt/långt, jag orkade inte hålla upp kroppen. Jag kunde helt enkelt inte göra problemen och de kändes svåra! Jag tog i för full kraft men lyckades inte göra det.
I Kina hade jag en annan känsla, problemen kändes möjliga, flera av dom kändes lätta och jag hade hela tiden i bakhuvudet att jag borde ha gjort det. Greppen var inte för små eller för dåliga, Det var inte för hårt move eller för långt till nästa grepp, egentligen. :P Men jag klarade ändå inte av det, jag kunde inte spänna och hålla ihop kroppen för att utföra moven även om det i huvudet kändes uppenbart vad och hur jag skulle göra det. Det kändes inte som att jag kunde ta i och spänna kroppen tillräckligt mycket för att hänga kvar.
Jag hade alltså en känsla i kroppen att det var möjligt och att jag kunde gjort det.
En annan sak som jag måste fokusera på är mina styrkor, och lära mig utnyttja dom bättre.
Jag ska också fokusera på att få tillbaka mina krafter och fortsätta bygga upp kroppen ordentligt. Jag får inte börja slarva för att jag vill bli starkare snabbt, det funkar inte och kommer bara leda till en ny skada/överbelastning. Jag får ta det i den takt det kommer, och något som jag måste komma ihåg är att det kommer! Tålamod =)
Redan när jag kom hem från träningen kändes det bättre och jag hade nästan inga negativa tankar kvar i huvudet. Skönt!
Anja fick mig att tänka om och påminde mig om att det inte fungerar att gå runt och må dåligt och egga de negativa tankarna. Jag bestämde mig för att släppa dom helt, vad ska jag med dom till om dom bara hindrar mig från att köra på och fortsätta utvecklas?
Jag har kommit långt efter all rehab även om jag inte är helt tillbaka och jag börjar återigen se fram emot att kunna träna ordentligt, fortsätta utvecklas och den här gången förhoppningsvis slippa bli skadad!
Jag älskar att pusha mig själv och det här mentala spelet som kommer av all press och tävlandet är en anledning till varför jag gillar det så mycket!
I fredags hade vi bestämt oss för att köra ett morgonpass. Eftersom tävlingen är på morgonen känns det bra att försöka vänja kroppen vid tidig träning. Jag hoppas att min jetlag som gör att jag vaknar kl 06.00 håller i sig ytterligare en vecka också :)
Jag bad Herman välja ut 5 sjyssta problem för flashförsök och han valde ut problem på en riktigt bra nivå och med olika stilar! Grymt :D
Vi värmde upp, började med dynoträning för att få igång kropparna och sedan gick vi vidare till våra 5 problem. Jag fokuserade helt på flash och Anja hade några problem från tidigare att göra.
Träningen i fredags kändes mycket bättre, jag känner mig fortfarande svag och det kan vara lite svårt att komma igång med kroppen, men det är stor skillnad från förra passet :)
Min inställning var bättre och jag hade mer kontroll på min kropp, men det märks tydligt när jag klättrar på sådant som inte passar mig. Anja hade hittat på ett problem som verkligen utmanade min skuldra, bra, då vet jag vad jag ska öva på kommande veckor :)
Här är lite bilder från träningen:
Dagen innan tävlingen i Chongqing fick jag en förkylning. Hur trist som helst! Det satte sig i kroppen och påverkade min klättring mycket under tävlingen. Förkylningen satt kvar även efter tävlingen och att sitta på flygplan över 10 timmar gjorde tyvärr inte saken bättre. :/
I onsdags kände jag mig så pass bra att jag bestämde mig för att träna med Anja och känna av kroppen lite. Kul att även Jenny som precis kommit hem från 7 veckor i Font (har för mig att det var så länge) var på plats och körde lite med oss =)
Det var bra träning och skönt att få röra sig igen, men det kändes riktigt tungt!
Jag försökte under träningen fokusera på flash och snabb red point, men det gick inte så bra.
Vid uppvärmningen kändes det bra i kroppen, jag hittade fokus på rätt muskler snabbt och kopplade rörelserna ordentligt. När jag började klättra lätt kändes det också bra, skuldran gjorde som jag ville och höll sig på plats men så fort jag började ta i lite kändes det tomt i armarna och skuldran började "släppa". Jag tappade fokus på bålen och även kroppen började kännas tung.
Vissa träningar känns det väldigt tydligt att jag haft en överbelastning och inte riktigt kommit tillbaka från den, den här träningen var ett sådant tillfälle. En annan faktor som gör det tyngre är förkylningen som skakat till det lite extra i kroppen. Men förhoppningsvis är jag helt frisk nästa helg när vi flyger till Montepiller för andra Världscupen. =)
Efter flera veckors rehab och hård träning för att komma tillbaka blev det här ett riktigt tungt mentalt pass för mig.
Det var jobbigt redan efter första världscupen när jag inte kunde ge allt, och då var det många känslor som hann snurra i huvudet, men det kändes ändå okej.
Efter det här passet kändes många saker väldigt jobbigt och motivationen låg på botten.
Ibland känns det tungt att kämpa för att göra något som man brinner för när flera saker går emot en.
Kroppen som fick för mycket stryk, all rehab som har resulterat i väldigt lite klättring och träning, alla problemen med magen, förbundet som uppenbarligen inte tycker jag har någon chans som tävlingsklättrare, alla pengar som går åt för att kunna åka till tävlingarna (även stress som jag har känt från jobbet finns med..).
Det jag nämnde här var långt ifrån allt som jag gått igenom i huvudet senaste veckan och det har fått mig att må riktigt dåligt...
Att ta en paus, sluta med tävlandet och allting runt är en tanke som har återkommit flera gånger. Men samtidigt så är det ju det här jag vill nu, hur kan jag ge upp något som jag har börjat kämpa så hårt för? Det här är ju något som tar tid..
Jag vet att jag har min familj och många vänner som stöttar det jag gör och jag uppskattar det verkligen!!
Dom är en stor del, om inte den största, till att jag fortsätter och faktiskt orkar fortsätta träna och hålla mig motiverad. Det hjälper otroligt mycket att ha positiva människor runt sig som boostar psyket och ger mer kraft! Jag älskar alla mina vänner och min familj och är så glad för att dom finns i mitt liv!
Även att ha Solna Klätterklubb som stöttar mitt tävlande lite ekonomiskt är otroligt skönt och det känns som att de verkligen vill hjälpa alla oss som tränar med det här!
Efter onsdagens träning med Anja fick jag även en boost av henne! Hon har otroligt positiv inställning till allt, mycket erfarenhet och kunskaper och kan ge bra råd och tips på hur man ska tänka och fokusera om tankarna när man känner sig låg.
Jag vet att man ska tänka på allt det positiva och vända det som känns tungt, men ibland behöver man höra det från någon annan för att kunna se det som är bra!
Så, vad fick jag börja tänka på? En skillnad från tävlingen i Kina och tävlingarna förra året känslan jag hade när jag inte klarade av ett problem.
Förra året kändes det för hårt, greppen var för små, movet var för hårt/långt, jag orkade inte hålla upp kroppen. Jag kunde helt enkelt inte göra problemen och de kändes svåra! Jag tog i för full kraft men lyckades inte göra det.
I Kina hade jag en annan känsla, problemen kändes möjliga, flera av dom kändes lätta och jag hade hela tiden i bakhuvudet att jag borde ha gjort det. Greppen var inte för små eller för dåliga, Det var inte för hårt move eller för långt till nästa grepp, egentligen. :P Men jag klarade ändå inte av det, jag kunde inte spänna och hålla ihop kroppen för att utföra moven även om det i huvudet kändes uppenbart vad och hur jag skulle göra det. Det kändes inte som att jag kunde ta i och spänna kroppen tillräckligt mycket för att hänga kvar.
Jag hade alltså en känsla i kroppen att det var möjligt och att jag kunde gjort det.
En annan sak som jag måste fokusera på är mina styrkor, och lära mig utnyttja dom bättre.
Jag ska också fokusera på att få tillbaka mina krafter och fortsätta bygga upp kroppen ordentligt. Jag får inte börja slarva för att jag vill bli starkare snabbt, det funkar inte och kommer bara leda till en ny skada/överbelastning. Jag får ta det i den takt det kommer, och något som jag måste komma ihåg är att det kommer! Tålamod =)
Redan när jag kom hem från träningen kändes det bättre och jag hade nästan inga negativa tankar kvar i huvudet. Skönt!
Anja fick mig att tänka om och påminde mig om att det inte fungerar att gå runt och må dåligt och egga de negativa tankarna. Jag bestämde mig för att släppa dom helt, vad ska jag med dom till om dom bara hindrar mig från att köra på och fortsätta utvecklas?
Jag har kommit långt efter all rehab även om jag inte är helt tillbaka och jag börjar återigen se fram emot att kunna träna ordentligt, fortsätta utvecklas och den här gången förhoppningsvis slippa bli skadad!
Jag älskar att pusha mig själv och det här mentala spelet som kommer av all press och tävlandet är en anledning till varför jag gillar det så mycket!
I fredags hade vi bestämt oss för att köra ett morgonpass. Eftersom tävlingen är på morgonen känns det bra att försöka vänja kroppen vid tidig träning. Jag hoppas att min jetlag som gör att jag vaknar kl 06.00 håller i sig ytterligare en vecka också :)
Jag bad Herman välja ut 5 sjyssta problem för flashförsök och han valde ut problem på en riktigt bra nivå och med olika stilar! Grymt :D
Vi värmde upp, började med dynoträning för att få igång kropparna och sedan gick vi vidare till våra 5 problem. Jag fokuserade helt på flash och Anja hade några problem från tidigare att göra.
Träningen i fredags kändes mycket bättre, jag känner mig fortfarande svag och det kan vara lite svårt att komma igång med kroppen, men det är stor skillnad från förra passet :)
Min inställning var bättre och jag hade mer kontroll på min kropp, men det märks tydligt när jag klättrar på sådant som inte passar mig. Anja hade hittat på ett problem som verkligen utmanade min skuldra, bra, då vet jag vad jag ska öva på kommande veckor :)
Här är lite bilder från träningen:
